Pauline Johansson ❀

Inlägg publicerade under kategorin Tankar

Av Pauline Johansson - 27 november 2012 15:20

De personerna som står mig närmast vet att jag inte tror på äktenskap och att jag inte heller vill gifta mig som äldre. Det är säkert något som kan förändras med tiden. Så ska aldrig säga aldrig. För rätt var det är så står jag där med vad jag tror är min drömprins. Men just nu så ser allt det där ganska mörkt ut och det har det gjort det senaste åren. Kanske för att jag ser och hör hur äktenskap efter äktenskap bara tar slut? Det känns som att de som håller längst är de som faktiskt inte gifter sig. Hhmm..?


Jag tror att man kan bli precis lika lycklig med varandra utan att gifta sig som om man skulle gifta sig. Självklart vill jag, precis som många andra, också ha det där perfekta bröllopet med min livskärlek och leva lycklig i alla mina dagar. Men hur många av alla som gifter sig gör verkligen det? Jag vill inte behöva skilja mig sen. Okej, det är inte direkt att någon som gifter sig tror att det en dag kommer att ta slut. Men i det flesta fallen gör det de.


Nu ska jag inte vara så negativ, men varför ska man lova "gud" att man ska vara tillsammans för alltid? Tycker allt det där men gud bara är trams. Kanske lite hård men visst är det är tradition att gifta sig sedan hur många generationer tillbaks som helst men då HÖLL det också. Då var det fult att inte ha en man eller att ha haft flera män. Det är vardags mat idag. Tycker det är synd, verkligen. För bröllop är verkligen mysiga och romantiska.


Samma sak som med förlovningar nu förtiden. DÅ betydde det att man skulle gifta sig inom ett år? Nu så förlovar dig alla lite hur som helst? Personer lika gamla som jag förlovar sig med en pojkvän dem har haft i en vecka? Snacka om att förstöra meningen med förlovningar. 


Skulle jag nogonsin gifta mig skulle jag inte göra det i en kyrka. Då jag inte tror på gud, kyrkor osv. Hade istället velat ha ett borligt bröllop. Kanske på en strand eller ett gärde någonstans ute på landet? Så som mina föräldrar gifte sig.. & i den här bröllops klänningen, hur fin är den inte?

 

ANNONS

Hej

Av Pauline Johansson - 13 november 2012 09:45

Sen några månader har jag stängt av, jag har inte mottagbar för någon. Jag lever i min egna lilla bubbla. Är det bra eller dåligt vet jag inte. Men jag antar att det krävs rätt person för att öppna den igen.. Ibland är det jobbigt att stå ensam när de mörka stunderna kommer. Men det är då jag känner hur stark jag är och hur stark jag kommer att bli. Jag är bara 15 år. Jag har hela livet framför mig för att ens i huvudtaget bekymra sig om sånt här. Men man kan inte hjälpa att man blir kär, eller ännu mindre vem man blir kär i.


Har ni tänkt på vad kärlek kan göra med en? Hur den förändrar dig, till den lyckligaste personen på jorden. Men den att den också så snabbt kan göra dig till den mest ledsna och soligaste människa? Kärleken är oförutsägbar. Ett förhållande kan gå från perfekt till världens sämsta på en dag.


Allt blir som en fasad. Man kan inte se klart, och gräver in sig i något som egentligen är helt fel. Man lever bakom en vägg, och på andra sidan väggen så finns sanningen som man vägrar öppna ögonen för. Man vill bara inte se det.    

        



ANNONS
Av Pauline Johansson - 5 november 2012 20:05

I guess i'ts just too much right now. Jag försöker förstå varför allt måste vara så komlicerat. Mitt huvud kommer bokstavligen att explodera!!  Jag är så besviken just nu. Både på mig själv och andra. Allt är bara kaos, riktigt mycket kaos. Det hade varit så mycket lättare om människor bara kunde sluta ljuga och för en gångs skull bara vara ärliga och raka. Jag förstår inte ens meningen med att ljuga? Det är så onödigt! Jag ljuger aldrig och när jag säger aldrig menar jag verkligen aldrig! Det är det abslout värsta jag vet. Både för att en sådan liten som stor lögn kan göra illa någon annan SÅ mycket! Och för att jag vet att sanningen alltid kommer fram. "what goes around, comes back around". Det är så fult och äckligt. Men dock så är jag väldigt duktig på att inbilla mig själv saker. Få mig tro att jag känner på ett visst sätt, oftast kännslor inblandat. Vilket dilemma. Eller hur? Jag orkar snart inte mer. Det är alltid någonting som ska fucka upp sig. ÅHH

Av Pauline Johansson - 20 oktober 2012 23:24

Nu har jag sprungit in och gömt mig på mitt rum, eller har faktiskt suttit här ett tag.

Mitt huvud kommer att explodera. Jag är ju fan helt otrolig. Jag fattar inte hur jag alltid lyckas trassla in mig i så mycket komplicerade situationer? Eller hur folk trasslar in mig i deras. Och allt jag egentligen vill är att hjälpa till. Haha asså ja ni..  

 

Av Pauline Johansson - 15 oktober 2012 13:09

Man ska vara svårfångad, man får inte vara för "på" och man får inte vara för lätt heller. Samtidigt får man inte verka ointresserad? Det är regler som inte existerar, men som ändå är så himla viktiga. När det inte finns regler blir det tyvärr ofta att vissa människor missbrukar detta. Lögner och svek i form av otrohet eller kanske att man lurar någon bara för att fylla upp ett tomrum i sig själv. Som någon annan har skapat.

 

Det är så lätt att missbruka dom tre orden "jag älskar dig", har ni tänkt på det någongång? Jag har blivit mer försiktig med hur jag använder orden nu. Till vilka och i olika sammanhang. För dem tre orden, den ända meningen är så betydelsefull. Den kan såra och bryta ner. Tråkigt nog förstår inte alla innebörden. Jag har varit där, varit den tjejen med ett krossat hjärta, med en flod tårar. Den förvirrade tjejen som knappt visste ut eller in. Hur kunde jag låta någon lura mig så brutalt? Hur kunde jag göra det..? & hur kunde jag lura någon? Hur kunde jag ljuga så bra för mig själv? Få mig tro att jag var kär, men aldrig var det? Mindre lyckat kan man säga med finare ord. Men jag har också varit den där överdrivet lyckliga tjejen, med världens bästa förhållande. Förhoppningsvis lär man sig någonting av allting på vägen. Det har jag gjort och idag är jag glad för allting om har hänt. Jag ångrar ingenting, i sådana fall bara att jag var så lättlurad och dum.

Men det allra svåraste är nog att vara ärlig mot sig själv. Tänk alltid efter en extra gång. Det underlättar för dig, och för alla andra.. 

OBSERVERA ATT DETTA INLÄGG INTE HAR NÅGONTING MED MITT FÖRRA FÖRHÅLLANDE ATT GÖRA!!

Av Pauline Johansson - 6 oktober 2012 18:04

       

Av Pauline Johansson - 5 oktober 2012 15:46

Satt och tittade på ett pogram på TV precis, tror att det heter "Real housewifes of Atlanta" eller något liknade i alla fall. Det enda som slog mig hela tiden var att dem var så sjuuukt avundsjuka på varandra? Det snackades skit hela tiden och främst för att typ framhäva sig själva?! Jag tycker att själv jag har hittat en bra balans i allt vad det nu innebär att vara "svart/avudsjuk".


Visst kan jag också bli lite sotis eller svartsjuk ibland men jag låter det vääääldigt sällan gå ut över någon annan, jag snackar aldrig skit för att visa mig "bättre". Jag är för det mesta glad för andras skull istället. Jag har liksom insett någonstans att jag också kommer att få min del av "kakan"! Tycker att många borde spänna av lite mer. För att vara svartsjuk leder inte speciellt ofta till något bra. Och ofta finns det inte heller någon anledning att vara det.


Jag tycker (alltså min egna åsikt) att det är helt okej att vara lite avis ibland, så länge man släpper der sedan! För jag vet själv hur det är att ha till exempel en pojkvän som är svartsjuk. Det är inte alls många som gillar att vara omkring en missunnsam person, eller har jag helt fel?

 



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se